VERSER

Minnet lever, det kan ej jordas

det kan ej gömmas i stoft och grus

Nej, det skall leva i fågelsången, i blomsterdoft och i vindens sus.

Det kom en dag en stilla vind och smekte ömt Din trötta kind

Liksom ett ljus som blåses ut

Din levnadsdag har nått sitt slut. Du går ifrån oss, men är ej borta

I våra tankar Du lever kvar.

En ros fäller sakta bladen

Ett ljus brinner stilla ut

En flämtande livslåga slocknar

En arbetsfylld levnad är slut

I minnet Du lever

Du finns alltid kvar.

I minnet vi ser Dig

precis som du var.

I Vårvindens susning

Du somnade stilla

Nu sjukdom och oro ej mer

gör Dig illa. Skön är vilan som natten ger

Gott är att veta, Du lider ej mer.

Genom sorgens mörker

lyser minnenas ljus

Tillbaka